Meja - Min älskade ängel och underbara dotter ♥

Tänkte nu fortsätta min berättelse om Meja och allt som hände efter att hon fötts. Det jobbiga tog inte slut när hon hade fötts, utan det hade bara börjat. Nu skulle vi börja planera hennes begravning, hennes urnsättning och allt annat som hade med henne att göra. Vi valde att obdusera Meja för att få reda på varför hon dog, så hon fick åka ner till Uppsala där obdutionen ägde rum och när jag och älskling var tillbaka till läkaren som upptäckte att Mejas hjärta inte slog på en efter koll så hade provsvaren kommit och det värsta med det var att provsvaren visade inga fel alls! Våran dotter skulle egentligen inte ha dött. Ingenting vad fel på henne, ingenting som tydde på att hon skulle dö.. Så läkaren sa till oss att Meja dog i plötslig spädbarns död - i magen. Och det var inte vad jag ville höra! Jag ville ha en orsak till varför hon dog, jag ville ha någonting att skylla på, men det hade jag inte.. Men samtidigt så var jag glad att hon dog i psd för då var det inte min diabetes som var orsaken till hennes död, för hade det varit det så vet jag inte vad jag hade gjort. Då hade jag nog inte suttit här idag om jag ska vara riktigt ärlig.

Jag berättade det för läkaren och hon tyckte inte alls att det var konstigt att jag kände så utan att det var en "normal" reaktion. Och efter att jag berättat vad jag kände så kände jag mig lite bättre. Våran barnmorska som vi hade på mvc ringde till mig och ville att jag och älskling skulle komma till henne och även prata med henne och det gjorde vi och det kändes skönt! Barnmorskan som vi hade när vi väntade Meja var/är så underbar och jag kan säga helt ärligt att jag älskar henne! Jag är så glad att jag fick just henne till min barnmorska!

Planeringen för Mejas begravning var också väldigt jobbigt och vi kom till en början inte riktigt överens om vilken gravsten hon skulle ha, men efter mycket om och men så valde vi en tillsammans och även en symbol som skulle vara på stenen och den är jag väldigt nöjd med! Kista och urna var inte lika svårt att välja mellan eftersom det bara finns en kista till bebisar och en barnurna vilket jag måste säga faktiskt var väldigt skönt för då slapp man den stressen. Så det kändes skönt. Men det var riktigt jobbigt att planera hennes begravning. Det var jobbigt att sitta med prästen och välja psalmer, men vi hittade två underbara psalmer som inte ens prästen kände till riktigt ;) Sen så valde vi att ha begravningen bara för de närmaste i familjen för det kändes bäst för oss och i det fallet så var det viktigast att det kändes bra för oss. Begravningen var jobbig men samtidigt precis så underbar och fin som vi ville och önskade och det är jag glad för. jag var jätte rädd att den skulle bli eff fiasko men så blev det inte :)

Den 31 maj på självaste morsdag hade vi Mejas urnsättning och dit var alla välkomna familj som vänner, men tyvärr så var det inte många som kom :( De som kom var; mamma, pappa, Emma, Jocke, Simon, Ingvar, Gunnel, Lena, Jockes dåvarande tjej Jenny och min underbara vän Katrin. Men urnsättningen var underbar och fin iaf och jag är väldigt nöjd med den. Den 1 juni åkte jag, mamma och älskling ut till Meja och planterade en massa blommor hos henne så hon skulle få det fint min ängel och fint blev det ♥

I mars 2009 började jag och älskling gå i en föräldragrupp som sjukhusprästen och en kurator hade på sjukhuset och där träffade vi fler föräldrar som förlorat barn och vi fick en väldigt fin kontakt med ett par som hade förlorat sin dotter i juli 2008. Och vi hjälpte varandra och lärde oss av varandra och utan dom tror jag inte att jag skulle vara där jag är idag.

I april 2009 blev jag gravid igen och den här gången så var det med Mejas lillebror Theo och den graviditeten var allt annat än rolig. Så mycket som jag har fått strida och slagits för att få min vilja fram samtidigt som rädslan av att förlora mitt andra barn växte med magen gjorde precis allt annat så mycket svårare. Och lättare blev det inte när läkarna inte lyssnade och bara viftade bort en. Nej den graviditeten var inte rolig. Men tack och lov så har jag nu en frisk och välmående son som just nu ligger och sover i sin säng och är så underbar som bara han kan ♥


Min älskade underbara Meja ♥


Kommentarer
Postat av: Molly Bergström, UPPSALA

Önskar dig en härlig tisdag! :)

2012-01-24 @ 12:05:51
URL: http://mooollys.blogg.se/
Postat av: N*

Det blev en jätte fin gravsten:) <3

2012-01-24 @ 13:18:10
URL: http://nancykarlsson.blogg.se/
Postat av: Maria

Var det igenom bloggen som Mimmi skriver?(tror jag hon hette)

Tack för din kommentar...man behöver ju precis allt stöd man bara kan få...det har gått 2 år snart men inte tusan är det lätt att ta sig igenom varje dag för det...Och just det där med tid...det kan ingen annan förstå om man inte själv varit med om detsamma...Det känns som en evighet sedan man såg dem...men samtidigt är tiden som gått ingenting....



Många styrkekramar till dig tillbaks....Lägger dig bland favoriter..../M

2012-01-24 @ 19:08:41
URL: http://anglamammaforever.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0