Mamma Elin

Tänkte nu fortsätta skriva lite grann om diabetes och nu tänkte jag skriva om när jag fick diabetes typ 1.

Iaf så fick jag diabetes 31 maj 2000. Jag var 12 år och dagen innan jag åkte in till sjukhuset så var jag på klassresa med min dåvarande klass och jag gick i sexan. Vi var till Falun på klassresa och det hade ju kunnat varit trevligt om jag inte hela tiden sprang till toaletten för att kissa var tjugonde minut och sen drack flera liter vatten konstant! För utom det så gick jag runt och frös nå förskräckligt och när jag och min vän Linda skulle bada så var jag inte så rolig då jag bara satt på trappan och frös! Påvägen hem så höll jag på att tuppa av några gånger och när bussen sen stannade för att jag skulle få gå ut så spydde jag som en gris! Jag var även likblek hela jag och inte bara i ansiktet och det var hemskt vill jag lova!

Dagen efter klassresan så åkte mamma och jag ner till hälsocentralen för att mamma blev orolig när jag drack och gick på toaletten hela tiden. Efter hc så åkte vi hem igen och under dagen så lekte jag med min lillebror som då var 10 månader och vid 15-tiden på eftermiddagen ringde läkaren på hälsocentralen till mamma och sa att vi var tvugna att åka upp akut till sjukhuset för det såg inte bra ut med mig. Mer än så sa dom inte och mamma blev jätte orolig och trodde att jag hade någon form av cancer!

Min mamma och pappa bodde inte tillsammans så efter att mamma pratade med hc så ringde hon till min pappa som var på jobbet och sen gick vi ut till parkeringen och väntade på honom. När vi sedan kom upp så tog det inte lång tid innan jag fick komma in till en läkare och då på en gång så sa han att jag hade fått diabetes. Mamma blev överlycklig över att det "bara" var diabetes jag hade fått och inte cancer! Och jag var väl lika glad jag också över att jag inte fått cancer, men jag hade ingen aning om vad diabetes var för någonting. Jag hade inte ens hört talas om "sockersjukan" som diabetes också kallas!

Och iomed att vi nu fått veta vad det var jag hade så blev jag inskriven på barnkliniken och ett rent helvete började! Jag är äckligt nålrädd och det var inte optimalt när man fått diabetes och måste ta sprutor flera gånger om dagen + alla blodsocker kontroller. Så det blev en tuff sommar för mig 2000 och när skolan började så blev det bara ännu värre. Men under tiden jag låg på sjukhuset så var Linda hos mig i stort sett varje dag och höll mig sällskap :) Vi lärde oss göra pärlkrokodiler tillsammans och än idag är vi vänner!

Men iaf så när skolan började, blev min diabetes ännu svårare att hålla koll på och det var mesta dels därför att då jag började sjuan så träffade jag nya kompisar som inte riktigt kunde ta att jag var diabetiker och jag fick varken ta blodsocker eller sprutor i deras närvaro! Linda hade jag kvar tack och lov då vi fortfarande gick i samma klass och hon brydde sig inte om att jag tok mina sprutor framför henne eller blodsocker.
När det var lunch så började jag skita rent ut sagt i mina sprutor då dom nnya kompisarna inte ville vänta dom 5 minuterna det tar om ens det att ta en spruta och att ta med mig sprutan in till matsalen och ta den efter att man hämtat maten, fanns inte på listan. Så det slutade med att jag sket i mina sprutor helt och hållet vilket resulterade i att min diabetes inte var så optimal som den skulle ha varit.

I februari 2001 fick jag insulinpump för fösta gången och då blev det genast mycket bättre med min diabetes. Men efter 2,5 år gick jag tillbaka till sprutor igen bara för att efter nått år igen gå tillbaka till pump då jag inte tog mina sprutor som jag skulle. Idag har jag också insulinpump och det är så mycket bättre än insulinpenna som sprutorna kallas. Jag mår mycket bättre med pump än med penna så jag är nöjd :)

Såhär ser min pump ut.