Tisdag 31 Januari 2012
Idag är det den sista dagen på den första månaden på det nya året och den har varit relativt bra, men väldigt tung som den alltid kommer att vara.
Idag har jag iaf varit iväg en sväng och tack och lov så var jag inte ensam då min vän Linda var så snäll och följde med mig. Men jag blev inte så mycket klokare av det :/ Ska iaf höra av mig igen på måndag så får vi se vad som händer då..
Just nu sitter jag med en febrig son i knät :/ Närmare 40 graders feber igen.. Han började få feber igår kväll och i morse när vi klev upp så hade han 39,9 så han blev hemma från dagis och vi får se om han blir hemma hela veckan..
Nej börja med maten nu kanske så den är klar tills karln kommer hem?
God morgon tisdag!
Theo blir iaf hemma från dagis idag då han var hängig och så igår kväll. Lika bra att han får vara hemma då tycker jag. Sen på förmiddagen så ska jag iväg och jag måste erkänna att jag är lite nervös! Tur att Linda ska följa med mig så jag slipper vara helt själv då.. Är ruskigt nervös måste jag säga! Usch, det är hemskt att vara såhär nervös över en sån grej egentligen.. Menmen det ska nog gå bra..
Nej nu ska jag ställa mig och koka havregrynsgröt till min älskade lilla kille ♥ Ha en bra tisdag!
Theo 3 dagar gammal ♥
God natt!
Nej god natt på er så hörs vi imorn! :D
Tävling!
Måndagslista - Vad jag är tacksam för
Idag måndag är jag glad för att:
- Jag fick ett väldigt glatt mejl tidigare idag! :D Det gjorde verkligen min dag!
- Jag har turen att vara mamma till världens underbaraste barn ♥
- Det känns rätt att gå och prata med kuratorn jag har nu!
- Jag känner att det mesta kommer lösa sig och även snart inom en snar framtid.
Tävling!
Jag är med och tävlar hos Matilda om en Suit of Sweden! Var med du också! :D
Måndag 30 Januari 2012
Det gick bra hos kuratorn iaf och när jag kom hem igen så åkte vi till dagis med Theo. Han blev lite sen idag men så får det bli ibland och idag så tänkte vi ju prata med hans "fröknar", men dom var upptagna och vi tänker inte ta det här med någon av dom andra. Men eftersom dom var upptagna så får vi ta det när vi hämtar honom..
Tja annars idag är det måndag och vad vi ska hitta på när hjärtat har kommit hem vet jag inte.. Vi får se helt enkelt.. Kanske att vi tar en promenad med pulkan som han tycker är så jätte roligt :)
Imorn är det tisdag iaf och då ska jag iväg efter att vi lämnat Theo på dagis.. Linda ska följa med mig och jag måste medge att jag är en smula skit nervös!!
Nej fixa med tvätten nu så jag har det gjort :)
Saknar dig hjärtat ♥
Söndag 29 Januari 2012
Igår gick vi ut hela familjen och lekte i snön och åkte pulka :) Funderar på om vi ska göra det idag igen då Theo tjatar om att han vill gå ut :) Sen får vi se vad som händer mer idag, har inga planer men det skulle vara skönt att ha det känner jag då jag börjar bli något rastlös.. Menmen vi får väl se vad som händer..
Just nu tittat Theo på "Art Attack" och jag måste ju säga att jag tycker verkligen om det programet! Man får så många idéer från det programmet, men tyvärr så är ju Theo lite för liten än så länge så vi kan inte prova på och göra allt som jag känner att jag skulle vela göra och han har dessutom inte tålamod för det än! Men om kanske några månader så kanske man kan börja lite smått :)
Nej nu ska jag plocka lite här hemma och så funderar jag på om jag kanske ska dra fram dammsugaren? :)
3 år sedan ♥




Lördag 28 Januari 2012
Så vad vi ska hitta på idag har jag ingen aning om..
Gårdagen var ingen bra dag måste jag säga.. Jag mådde illa konstant hela dagen och spydde två gånger :/ Men det är ingen magsjuka som spökar iaf tack och lov! Men mådde iaf sjukt dåligt igår och så var jag och Theo hem till mamma en sväng och det tyckte han om :) När vi sen kom hem så började sambon med maten och då blev det pannkaka och Theo åt jätte bra! Själv fick jag inte i mig så mycket alls :/ Menmen.. Det blev en tidig kväll för min del också så idag känner jag mig mycket mer utvilad!
När jag klev upp i morse så mådde jag mycket bättre än vad jag gjorde igår när jag gick och la mig! Frukost har jag fått i mig och jag mår inte illa! :D Skönt!
Näe nu ska tvätt tvättas och sen får vi se vad vi hittar på :) Funderar på att dra med mig hela familjen ut och leka i snön?
God morgon!
Har era barn någon speciellt favorit film som dom vill se om och om igen? Innan Trassel så var det Bilar han ville se hela tiden och det ska bli intressant och se vilken nästa film blir ;)
Nej soffan nu och sen frukost!
:)
Annars så händer det inte så speciellt mycket..
Men vi höres imorn gott folk! ♥
Torsdag 26 Januari 2012
Efter att vi hämtat hem Theo från dagis så ska vi åka och storhandla. Ekar tomt i skåpen just nu så det ska bli skönt att få hem lite mat tycker jag ^^ Annars så händer det inte så mycket mer just idag..
Fick en kommentar där någon frågade om det jag skriver om som ska hända handlar om anmälan som vi gjorde mot sjukhuset och det kan jag svara på att det gör det inte! Vi har inte hört någonting om anmälan sedan den 13 december då jag fick hem ett bekräftelsebrev från socialstyrelsen att dom tagit emot min anmälan. Vi hoppas på att få höra något om den snart, men än så länge har vi inte hört ett ljud från dom.
God natt!
Imorgon händer det mycket och jag hoppas att dagen slutar lyckligt!
God natt ♥
Onsdag 25 Januari 2012
Jag och Theo har myst och lekt en del under tiden och så har jag gjort det nödvändiga ontet - betala räkningarna - Men nu är det gjort iaf och man behöver inte tänka på dom fören om en månad igen och skönt är det! ;P
Nu är maten i magen också och idag blev det kycklinggryta och ris :) Gott blev det och grabbarna åt rätt så mycket av det så jag tror det blev godkänt iaf ;) Tvätten går för fullt här hemma nu också och om ca en timme så ska Theo göra sig iordning för natten och sen blir det bara slappa resten av kvällen för min del.. Mitt favoritprogram börjar ju klockan 19:00 så det måste jag ju se på! Men annars så har jag inga bestämmelser för kvällen ^^
Imorn är det torsdag och på morgonen har vi lite att stå i, men vi hoppas på det bästa. Sen blir det bara att ta det lugnt på dagen medan Theo är på dagis och sen får vi se vad som händer på eftermiddagen/kvällen :)
Svea - Min älskade ängel och underbara dotter ♥
Jag blev gravid med Svea i september 2010 trots att jag då åt p-piller. Lyckliga blev vi, men vi hade pratat om abort men kommit fram till att det är inget vi skulle klara av då vi redan hade en död dotter. Så valet att behålla var enkelt, men en tuff och orolig resa väntade oss. Allt såg bra ut på alla undersökningar jag var på. Men en sak som störde mig i början på graviditeten var att när jag väntade Theo så fick jag en medicin som heter "Trombyl" för att förebygga blodproppar i kärlen. Under der första ultraljudet i januari 2011 så frågade jag läkaren om jag inte skulle ha den medicinen den här graviditeten också, men fick då till svar: "Det är inte nödväntigt". Det trodde ju jag såklart på så jag la inte ner nån mer energi på det, men det gnagde lite grann i bakhuvudet på mig iaf.
Allt såg jättebra ut med Svea så alla sa till mig att jag inte skulle vara orolig och blixten slår ju inte ner på samma plats två gånger och jag försökte slappna av och njuta av att vara gravid igen men det gick inte fullt ut. Jag var konstant orolig och kände mig tvingad till att buffa på magen flera gånger om dagen för att få känna sparkar.
I mars 2011 en söndag, hade älskling åkt och köpt mat på Mc'Donalds i Hemlingby. Jag skulle ha en Mc'chicken men märkte att det var nått fel med kycklingen men la inte ner så mycket tid på det utan åt upp hamburgaren och var nöjd sen. Under kvällen kände jag att jag bara blev sämre och sämre. Theo hade gått och lagt sig som tur va så han märkte ingenting. Jag sprang in flera gånger på toaletten och spydde hur mycket som helst! Jag fick inte ens behålla lite vatten utan jag spydde hela tiden. Under natten så sov jag ingenting då jag spydde hela tiden även då. Vid 5-tiden på morgonen när jag skulle springa in på toaletten, fastnar jag med slangen till pumpen så kanylen slits ur men det brydde jag mig inte om så mycket just då. Men när jag var klar och skulle leta reda på en ny kanyl att sätta dit så hittade jag ingen. Tänkte att jag kunde ringa till min diabetessköterska och be henne att skicka recept så jag kunde hämta ut de, men så långt kom jag inte. Nu när jag inte fick nå insulin i kroppen så blev jag snabbt sämre och jag väckte älskling i ren panik som i sin tur ringde 112. Medan älskling pratade med 112 så ringde jag mamma och frågade om hon kunde komma och ta Theo så vi fick åka in till akuten och det kunde hon, men sos alarm tyckte inte att vi skulle åka egen bil in utan dom skickade ambulans som kom. När vi sen kom fram till akuten ville dom att jag skulle dricka lite vatten vilket jag gjorde men det kom upp lika snabbt och då brann det i byxorna på läkarna. Dom försökte sätta kanyler i armarna på mig, dom ville ha hur många blodprov som helst. Men när dom inte kunde hitta mina blodkärl så skickade dom mig till intensiven där läkarna efter väldigt många försök hittade kärl där dom satte in kanylerna.
Jag fick ligga på intensiven i 24 timmar, sen blev jag skickad till en korridor vid UVA där jag låg till ca 14-tiden då jag blev flyttad yttligare, men där jag hamnade sist behövde jag bara stanna två timmar för sen fick jag åka hem.
Medan jag låg på IVA så kom det två förlossningsläkare och en barnmorska för att kolla så att allt var bra med Svea och tag och lov så var det det! Men efter den här händelsen gick allt utför. Min diabetes gick inte att kontrollera och mitt blodsocker levde sitt eget liv. Det var jätte jobbigt och min oro steg för varje dag, men varje gång jag kom till förlossningen för en undersökning och berättade om min oro så fick jag till svar att det inte var någonting att oroa sig för.
Den 27 maj 2011 hade jag tid (en fredag0) hos min underbara barnmorska på mvc och där berättade jag om min oro och hon trodde mig och när hon skulle lyssna på hjärtat så lyssnade hon extra länge bara för att vara säker på att allt var bra - vilket det var. Hon sa även att skulle jag bli orolig så är det bara att ringa till förlossningen och åka in jag skulle inte tveka en sekund på det!
Under helgen så ringde jag aldrig in trots att min oro var väldigt stark, men jag hade en tid till en läkare på förlossningen på måndagen den 30 maj så jag kände att det kunde vänta till dess - vilket jag ångrar styckt idag!
På måndagen den 30 maj hade jag en tillväxt kontroll + ctg klockan 14:00. Bara dagen och tiden gav mig kalla kårar. När jag och älskling kom dit så skulle dom först koppla på ctgn och just då kände jag mig lugn, men när barnmorskan började leta efter pulsen höll jag på och dö. Jag blev jätte orolig, men så hittade hon en puls och gick sen iväg. Jag och älskling hörde knappt pulsen och älskling gick fram till apparaten och såg att det var MIN puls dom hade hittat och inte Sveas. Älskling tröck på knappen och samma barnmorska kom efter en stund och frågade vad det var och då svarade älskling att det var ju min puls dom mätte nu och inte bebisens! Hon tittade lite konstigt på honom men började kolla efter pulsen igen, men hittade ingen. Älskling sa att vi vill gärna att ni hittar pulsen då vi redan har förlorat ett barn och vi vill inte vara med om samma sak igen! Barnmorskan tittade då på älskling med svettig blick och skyndade sig ut ur rummet och kom sedan tillbaka med en annan barnmorska. Den barnmorskan började leta efter puls hon också men även hon kunde inte hitta någon så då sa hon att hon skulle prata med läkaren vi skulle till så att jag kunde få komma in och göra ett ultraljud snabbt.
Barnmorskan kom aldrig tillbaka och efter att vi fått vänta i 40 minuter trycker vi på knappen och frågar varför ingenting händer. Ska vi behöva vara här i det här rummet och oroa oss till döds innan ni gör någonting? frågade vi och efter en liten stund kom barnmorskan in igen och sa att läkarn nu kunde ta emot oss.
Vi gick mot samma undersökningsrum som vi var i när Meja dog och oron steg för varje steg och när jag la mig på britsen kunde jag inte hålla tårarna inne längre utan jag bröt ihop. Älskling kramade om mig och läkaren gjorde ultraljudet och det fanns ingen puls. Svea var död. Vi bröt ihop totalt och läkaren gick ut så vi fick vara ifred en stund och under tiden då så ringde jag min mamma och berättade och älskling ringde sin.
Läkaren kom in och frågade om dom fick ta ett fostervattenprov och det var en självklarhet att dom skulle göra det och ont som fan gjorde det, men den här gången var vattnet klart och inte svart som Mejas hade varit. Och mycket vatten hade jag också då jag med Meja inte hade nånting när fostervattenprovet togs.
Efter några timmar så frågade läkaren om vi ville sova kvar på sjukhuset eller åka hem och komma tillbaka tidigt på morgonen och bli igångsatt och vi valde att åka hem. När vi kom hem så satt mamma, min kusin och hennes sambo + barn på vår framsida och när jag såg Theo sprang jag fram till honom och kramade honom hårt!
Dagen efter åkte vi upp till sjukhuset och den här dagen var det 2 år sedan Mejas urnsättning och det var en väldigt tung dag. Jag blev igångsatt och den här gången hade jag väldigt bra barnmorskor som tog hand om oss och vi fick samma sal som med Meja, sal 7.
Starten på förlossningen gick rätt så fort då jag hade värkar till och från hela tisdagen, men ingenting hände mer än så. Jag blev flyttad till förlossningssalen på eftermiddagen och det var samma förlossningssal som med Meja sal 6. Jag fick EDA och denna gång gick det mycket bättre än med Meja, men ont gjorde det fortfarande ^^ Fick ligga inne på förlossningssalen, men vid 22-tiden då nästan ingenting hade hänt och värkarna inte var så farliga så tyckte barnmorskan jag hade då att vi skulle stänga av det värkstimulerande droppet och flytta tillbaka till salen och fortsätta på morgonen. Och det hade jag ingenting emot så det gjorde vi. Men under natten blev värkarna kraftigare och jag behövade använda EDAn mycket mer.
Det blev inte så mycket sömn för min del då värkarna blev kraftigare och kraftigare och när barnmorskan kom in på morgonen för att känna hur öppen jag var så kom hon med glada besked och sa att nu under natten har det hänt en hel del och jag var öppen 4-5cm :) Väckte älskling gjorde jag när hon hade gått och så fick vi frukost.
Efter frukosten kom barnmorskan in igen och frågade om vi skulle byta sal till förlossningssalen då förlossningen snart skulle sätta fart och nu var klockan runt 10 på förmiddagen. Sagt och gjort så gjorde vi det. Vid 11 kom barnmorskan in igen för att kolla hur öppen jag var och nu var jag öppen 7cm! Hon frågade mig om jag behövde gå på toaletten så skulle jag passa på nu så det gjorde jag.
Kände av lite värkar när jag gick till toaletten och medan jag kissade, men när jag var klar och skulle resa mig upp kom jag inte upp! Jag hade sådana värkar så jag kunde inte röra mig. Det tog ett bra tag innan jag kom ut i korridoren och älskling var ju självklart med för att se till så inget hände.
När jag är påväg in i förlossningssalen så stannar jag till för då har jag en krystvärk! Klockan var då 11:30 så på 30 minuter hade jag öppnats 3 cm! Barnmorskan och undersköterskan som var med var tvungen och hjälpa mig in i förlossningssalen, för annars så hade jag fött barn i korridoren.
Kom in till förlossningssängen iaf och hade bara hunnit lagt mig till rätta så började jag krysta. Den här gången låg jag på vänster sida under förlossningen och andas det kunde jag göra även denna gång. Men den här gången så var allt så mycket intensivare så det gjorde rätt så ont den här förlossningen om man jämför med dom två andra som jag varit med om. Men ut kom världens vackraste lilla flicka ♥Hon var 49cm lång och vägde 3290g och fick namnet Svea. Föddes 1 Juni 2011 11:53 ♥ så den här förlossningen gick fort! Moderkakan kom strax efter den också.
Av alla mina 3 förlossningar så gjorde den här ondast, men den här gången hade jag en underbar barnmorska som hjälpte mig och allt var så fint! ♥
Mamma, pappa, syster, älsklings mamma och syster kom upp vid 14-tiden för att stötta oss. Vår älskade underbara Svea ♥
Sen fick vi flytta tillbaka till sal 7 då allt såg bra ut med mig och jag blödde den mängd man ska göra och 6 timmar efter förlossningen fick vi åka hem. Det var skönt och komma hem, men det är så svårt att lämna sjukhuset när man vet att ens barn ligger där och man får inte ta med sig henne hem. Det gör så ont i hjärtat :'(
Sveas begravning var den 22 Juni på hennes storebrors 1,5 års dag. Begravningen var underbar och precis så som vi ville ha den.
Vi ville att dom skulle göra en obduktion på Svea så vi kunde få reda på varför hon dog och här kommer vi till den delen som gör att vi tänker anmäla sjukhuset!
På Svea hittades inte ett fel, hon var hur fin som helst. Men när dom undersökte moderkakan så hittade dom en massa blodproppar i kärlen som hon troligtvis dog utav! Hade jag fått den medicin jag SKULLE ha haft under den här graviditeten så hade hon kanske överlevt då den medicinen skulle förebygga just BLODPROPPAR. Men läkaren jag träffade då tyckte att det var ONÖDIGT att jag skulle ha den så därför blev det inte så.
I juli fick jag hem ett brev från förlossningen som var från just den läkare som sa att det var onödigt. I det här brevet så stod det att Svea troligtvis hade dött av dessa blodproppar och vid en eventuell nästa graviditet så ska jag behandlas med medicinen TROMBYL! Vilken jag skulle ha haft under graviditeten med Svea!
Den 25 juli hade vi telefontid med den läkare som upptäckte att Svea inte levde längre och till honom så frågade vi just varför jag inte fick den medicinen och då svarade han att det kunde inte han ge svar på. Men att hon dog troligtvis pga MIN diabetes! Det var min diabetes som hade orsakat blodpropparna hävdade han när han tidigare under samtalet sa att även om det nu skulle vara min diabetes som ställt till det så kan man aldrig få reda på det oavsett hur många prover man än tar.
Då älskling pratade med läkaren sa han att om jag hade fått trombyl från första början så kanske det inte hade bildats nå blodproppar då jag blev matförgiftad och då kanske hon hade levt, men det ville inte läkaren kommentera utan la fortfarande över Sveas död på min diabetes. Där av kommer anmälan! Hade dom lyssnat på mig från första början så kanske Svea hade levt idag och vi kanske hade haft vår älskade lilla prinsessa hos oss istället för i en kista som är bränd och nergrävd i jorden. Tack och lov så ligger hon inte ensam då hennes storasyster Meja ligger hos henne, men hon kanske inte hade behövt ligga där om dom hade lyssnat på mig från första början!
Sveas urnsättning var fredagen den 16 september och precis som sin storasyster så var den precis så fin som vi ville ha den ♥
Min älskade underbara Svea ♥
Underbart!
Visserligen är det långt kvar och en hel del kvar att göra, men nog fan ska jag klara det allt! Jag måste klara! Mycket är som sagt ordnat nu och mycket av det löste sig idag! Nu kan jag bara blicka framåt och se det ljusa tillsammans med min underbara familj ♥
Idag på förmiddagen så kom Jenny hit med sin son Rasmus :) Vi pratade lite skit som vanligt och så följde dom med när vi skulle till veterinären med Kelly :) Allt gick bra där och Kelly har en svamponfektion i båda öronen och vi ska tillbaka till veterinären om 8-9 dagar för att se så att det har blivit någon förbättring :) Sen när vi kom hem från veterinären har allt bara flutit på och jag känner mig som sagt flera ton lättare! Jag trodde inte det här, men nu jäklar!
Snart kommer Linda hit också :) Blir lite monopolspel ikväll vad det lät som och sen blir det nog en hel del skit snack som vanligt :) Trevligt ska det bli iaf!
Imorgon är en fullspäckad dag, men det känns härligt om jag ska vara ärlig!
♥
Meja - Min älskade ängel och underbara dotter ♥
Jag berättade det för läkaren och hon tyckte inte alls att det var konstigt att jag kände så utan att det var en "normal" reaktion. Och efter att jag berättat vad jag kände så kände jag mig lite bättre. Våran barnmorska som vi hade på mvc ringde till mig och ville att jag och älskling skulle komma till henne och även prata med henne och det gjorde vi och det kändes skönt! Barnmorskan som vi hade när vi väntade Meja var/är så underbar och jag kan säga helt ärligt att jag älskar henne! Jag är så glad att jag fick just henne till min barnmorska!
Planeringen för Mejas begravning var också väldigt jobbigt och vi kom till en början inte riktigt överens om vilken gravsten hon skulle ha, men efter mycket om och men så valde vi en tillsammans och även en symbol som skulle vara på stenen och den är jag väldigt nöjd med! Kista och urna var inte lika svårt att välja mellan eftersom det bara finns en kista till bebisar och en barnurna vilket jag måste säga faktiskt var väldigt skönt för då slapp man den stressen. Så det kändes skönt. Men det var riktigt jobbigt att planera hennes begravning. Det var jobbigt att sitta med prästen och välja psalmer, men vi hittade två underbara psalmer som inte ens prästen kände till riktigt ;) Sen så valde vi att ha begravningen bara för de närmaste i familjen för det kändes bäst för oss och i det fallet så var det viktigast att det kändes bra för oss. Begravningen var jobbig men samtidigt precis så underbar och fin som vi ville och önskade och det är jag glad för. jag var jätte rädd att den skulle bli eff fiasko men så blev det inte :)
Den 31 maj på självaste morsdag hade vi Mejas urnsättning och dit var alla välkomna familj som vänner, men tyvärr så var det inte många som kom :( De som kom var; mamma, pappa, Emma, Jocke, Simon, Ingvar, Gunnel, Lena, Jockes dåvarande tjej Jenny och min underbara vän Katrin. Men urnsättningen var underbar och fin iaf och jag är väldigt nöjd med den. Den 1 juni åkte jag, mamma och älskling ut till Meja och planterade en massa blommor hos henne så hon skulle få det fint min ängel och fint blev det ♥
I mars 2009 började jag och älskling gå i en föräldragrupp som sjukhusprästen och en kurator hade på sjukhuset och där träffade vi fler föräldrar som förlorat barn och vi fick en väldigt fin kontakt med ett par som hade förlorat sin dotter i juli 2008. Och vi hjälpte varandra och lärde oss av varandra och utan dom tror jag inte att jag skulle vara där jag är idag.
I april 2009 blev jag gravid igen och den här gången så var det med Mejas lillebror Theo och den graviditeten var allt annat än rolig. Så mycket som jag har fått strida och slagits för att få min vilja fram samtidigt som rädslan av att förlora mitt andra barn växte med magen gjorde precis allt annat så mycket svårare. Och lättare blev det inte när läkarna inte lyssnade och bara viftade bort en. Nej den graviditeten var inte rolig. Men tack och lov så har jag nu en frisk och välmående son som just nu ligger och sover i sin säng och är så underbar som bara han kan ♥
Min älskade underbara Meja ♥
Tisdag 24 Januari 2012
Kl: 11:00 ska vi till veterinären med Kelly också.. Hon har nå utslag i öronen som bara blir värre och värre som vi vill ha kollade, annars så händer det inte så mycket mer än så idag.. Vad vi hittar på på eftermiddagen får vi se..
Nej nu ska jag försöka peta i mig lite frukost.. Hörs sen!
Meja - Min älskade ängel och underbara dotter ♥
Allt började måndagen den 29 december 2008 då vi skulle in på ett vanligt rutin ultraljud som alla mammor med diabetes får göra. Vi hade tid 13:40 uppe på förlossningen och den måndagen var precis som en helt vanlig dag.
Jag vaknade runt 10-tiden på morgonen av att jag var tvungen att gå på toaletten, Meja var då vaken och sparkade och hade sig i magen. Helt normala sparkar, inga panik sparkar så vi andade inte att denna dag skulle bli ett rent helvete. Efter att jag varit på toaletten så gick jag och väckte älskling och vi åt frukost tillsammans som vi gör varje morgon. Efter frukosten hoppade jag in i duschen och sen satt vi vid datorerna innan vi gick ner till bilen och körde till sjukhuset.. Meja sparkade och rörde på sig flera gånger den morgonen och även i bilen påväg till sjukhuset. Vi kom dit till 13:30 och hade tid 13:40. Meja sparkade och levde om när vi satt ute i väntrummet uppe vid förlossningen och läkaren som vi skulle till var sen och kom inte förens 14:00. Jag lägger mig på britsen och läkaren förbereder för ultrajudet. Vi pratar och skrattar och är precis som vanligt. Men när läkarn gör ultraljudet så säger hon -"Det här ser inte så bra ut, jag ser ingen hjärtrörelse". Hela min värld stannade när hon sa den meningen. Hon kallade in en annan läkare som skulle dubbel kolla så att hon inte sagt fel till oss, men även den läkaren sa att hon inte såg några hjärtljud. Älskling bröt ihop totalt när vi var inne i ultraljudsrummet, men det gjorde inte jag. Jag var nog mest chockad och kunde inte riktigt ta in att hon verkligen var död och började ställa frågor till läkaren som ex. "hur får vi ut henne nu då?" och "hur kunde det här hända och varför?". Läkaren försökte svara på mina frågor så gott hon kunde, men det är ju omöjligt för henne att veta hur och varför det hände. Älskling gick ut ur rummet och ringde till min mamma för att berätta vad som hänt och vi valde att berätta för mamma först eftersom att även hon har förlorat ett barn, min lillebror så det kändes rätt att berätta för henne först.. Efter att han ringt min mamma så ringde han sin mamma och berättade. Vi fick byta rum till sal 10 för att återhämta oss och allt.. Min mamma kom väldigt snabbt efter att älskling ringt och efter en stund kom även älsklings mamma upp. Min pappa kom efter en stund han också och även min syster Emma. Jag är väldigt glad att dom kom och stöttade och grät med oss. När alla hade kommit så kommer läkaren in och frågar om dom får göra ett fostervattenprov och det gick jag såklart med på så jag och älskling fick gå tillbaka till samma ultaljudsrum som vi var på först. Dom förberedde sig för att göra detta fostervattenprov, men när dom gjorde ultraljud igen för att se vart jag hade mest vatten, så hade jag inge vatten kvar! :O Under hela graviditeten så hade jag haft hur mycket vatten som helst, men nu ingenting.. Dom hittade en yta med lite vatten där dom provade att sticka och fyfan va ont det gjorde! Men dom fick ut de vatten dom behövde och vattnet var alldeles svart, ett tecken på att Meja hade bajsat i vattnet.
Efter fostervattenprovet så frågade läkaren om vi ville åka hem och sova natten hemma och komma tillbaka tidigt nästa morgon eller om vi ville stanna kvar på sjukhuset och vi valde att åka hem för att få smälta allt. Min pappa körde våran bil hem till oss ohc mamma, Emma och Lena följde också med. Lena stannade inte så länge, men mamma, pappa och Emma hjälpte oss att plocka undan alla bebissaker och plocka ner spjälsängen som vi hade ställt fram och bäddat. När vi höll på med det så kunde jag inte hålla inne tårarna mer och dom började rinna och jag fick inte stopp på dom, det gick inte hur mycket jag än försökte så gick det inte. Alla försökte trösta mig och dom sa att man får gråta och att just nu är det rätt att gråta och då grät jag ännu mer. Jag grät nog i 2 timmar nonstop och när jag gråtit färdigt så åkte mamma, pappa och Emma och handlade lite mat åt oss för vi hade inte ätit på hela dagen.. Klockan var nu runt 20 på kvällen. När dom kom tillbaka så hade dom släppt av Emma hemma och dom stannade tills vi ätit upp så att dom såg att vi gjort det. Mamma hjälpte mig även att packa ner kläder som jag skulle ha med mig upp till sjukhuset och vi valde även ut kläder till Meja. Sen åkte mamma och pappa men dom skulle komma och hämta oss på morgonen..
Efter att mamma och pappa åkt så satte jag och älskling oss i soffan och bara grät i varandras famnar, vi hade fått insomningstabletter som vi tog och så gick vi och la oss och försökte sova.. Det gick inte så jättebra att somna och jag sov nog bara 2 timmar den natten, men klockan 8 kom mamma och pappa och hämtade oss och när vi kom upp till sjukhuset så fick vi "flytta in" i sal 7 och där inne satt redan Lena och väntade på oss.. Sköterskorna kom med frukost åt oss och vid 10-tiden kom läkaren från gårdagen tillbaka in och pratade lite med oss om hur allt skulle gå till väga.. Jag skulle bli igångsatt och det blev jag. Men tabletten som jag fick ville inte starta förlossningen och man får bara lägga en tablett var sjätte timme och dom ville inte lägga nån på natten vilket jag tyckte att dom kunde göra för nu ville jag ha ut min döda dotter! Men läkarna lyssnade inte på mig så jag fick ligga där uppe på förlossningen och höra hur andra mammor ligger och föder och föder levande barn! Jag var så arg, ledsen och besviken på dessa jävla läkare så jag bad dom till och med att dra åt helvete!
Vi fick fira nyår på sjukhuset de året och det var hemskt! Jag mådde så dåligt och Meja var inte född än utan låg fortfarande i min mage och för varje minut som gick så mådde jag bara sämre och sämre.. Mamma och pappa stannade på sjukhuset med oss till tolvslaget så vi inte skulle behöva vara ensamma då och jag och mamma tog en promenad genom korridoren för att jag skulle få röra på mig lite och det var skönt. När dom sen åkte hem så kom en sköterska in med insomnlingstabletter till mig och älskling - vilket vi fått varje natt för att iaf få några timmars sömn.
Vi vaknade runt 9 torsdagen den 1 januari 2009 och då kom det en barnmorska in och tog tempen på mig. (Jag glömde skriva att jag var väldigt förkyld och hade feber under dom här dagarna på sjukhuset också). Vid 12-tiden så kom narkosläkaren och skulle lägga EDA på mig och det var det värsta jag varit med om! Det gjorde skit ont och läkarhelvetet stack fel första gången! Och det gjorde ont så jag började stor tjuta! Andra gången han stack gjorde också jätte ont och när EDAn väl var lagd så tappade jag känseln från midjan och ner och när barnmorskan försökte ställa mig upp så ramlade jag ihop. Man kunde se på narkosläkaren att han var nervös och det till och med rann svettdroppar ner från hans panna och älskling blev så arg så han kunde ha slagit ner narkosläkaren. Men efter ca 20 minuter så kom känseln tillbaka och jag kunde gå igen TACK OCH LOV!
Vid 14-tiden så skulle vi göra en ballonginduktion - man för in en kateter i livmodern och fyller den med vatten så att den sväller och blir som en ballong, sen ligger den mot livmoderhalsen och när ballongen ramlar ut så är förlossningen igång. Denna ballong ligger i vanliga fall upp till 6 timmar, men redan efter 1 timme och 40 minuter så kunde barnmorskan som var med oss då dra ut den och det kittlades :P Sammandragningarna blir allt mer kraftiga och jag känner av dom mer och mer. Jag blir då flyttat till en förlossningssal och får då förlossningssal 6. Klockan 17:45 var jag öppen 6cm. Efter en timme var jag öppen 7cm och då la jag mig på vänsersida med benstöd för det gjorde inte lika ont då. Men så vidare ont gjorde det inte iaf eftersom att jag kunde andas genom värkarna och jag hade egentligen inte behövt ha EDAn för jag använde den aldrig. Värkarna tar i allt mer, men tack vare min andning så gick det galant och jag börjar krysta runt 20:30. Jag hade väldigt korta krystvärkar så då fick jag värkstimulerande dropp som skulle göra att värkarna blev längre och så att jag inte tröttade ut mig. När huvudet och ena axeln kom ut så fastnade Meja med den andra axeln och det var inte förens då det gjorde as ont! Men det är inte så konstigt eftersom hon fastnade. Efter många försök så kom det in en annan barnmorska som klöpp ett litet jack i mig så att Meja kom loss och kom ut. Efter några minuter kom även moderkakan ut.
Jag blev sydd två stygn, men det ena var för att dom var tvugna att klippa i mig.
Meja föddes 22:04 den 1 januari 2009 och är världens finaste ängel ♥ Hon var 51cm lång och vägde 3368g
När Meja kom ut så tog en sköterksa henne och torkade av henne innan jag fick henne i famnen och hon var världens finaste flicka och det såg ut som att hon sov. Jag hade henne i famnen i ca 2 timmar och när en sköterska tänkte ta henne ifrån mig tidigare så vrålade jag åt henne att ge fan i min dotter så då lämnade dom oss så vi fick vara ensamma.. Mamma, pappa och Lena kom även in och mamma var med under hela förlossningen och var ett otroligt stöd åt mig. När jag lämnat Meja ifrån mig så rullade dom in mig i salen igen och dom tog med sig Meja och klädde på henne de kläder jag valt ut till henne och sen kom en barnmorska in med ett kort där dom hade Mejas hand och fotavtryck och en bit av hennes hår ♥ Ett väldigt fint kort som vi har i hennes hylla.
Trots att jag födde en död liten flicka så var förlossningen underbar och jag är så glad och tacksam över att jag inte gjorde kejsarsnitt utan att jag valde att föda henne vaginalt.
Dagen efter så hade barnmorskorna kontaktat sjukhusfotografen som kom dit och tog kort på Meja, men dom sa ingenting till oss om det och det är jag jävligt besviken på! Blev även jävligt arg på en barnmorska som skällde på mig och skickade ut mig ur rummet där dom hade lagt Meja. Dom andra barnmorskorna hade sagt till mig att det var bara att gå in och titta och hålla min dotter precis när jag ville, men när jag, pappa och Emma gick in för att titta på henne så blev vi utskickade pga att det låg ett till dött barn där inne och det tyckte jag var jävligt dåligt av dom att inte medela!
Den 3 januari blev vi utskrivna från sjukhuset och fick komma hem, vilket var skönt men det var även då allt kom ikapp och jag bröt ihop! Vi hade fått med oss insomnningstabletter och även fått de på recept för jag vågade inte sova utan dom till en början.
Våren 2009 är den absolut jobbigaste våren jag varit med om någonsin.
Den 28 januari 2009 var det Mejas begravning och den var så fin och underbar precis så som vi ville ha den och vi hade den bara med de närmaste i familjen. Hennes urnsättning var den 31 maj 2009 på självaste morsdag och det kändes också underbart och den var också så fin som vi hade hoppats på.
Denna resa har varit jätte jobbig och är fortfarande jätte jobbig vissa dagar, men jag försöker vara stark och om inte för min skull så för Mejas lillebror Theos. Och alla jävla skitsnack om att jag söp så jävligt under graviditeten med Meja är bara lögn så den som sagt det skit ner dig! Jag drack inte en droppe alkohol när jag väntade Meja och inte heller under graviditeten med hennes lillebror och skulle aldrig göra det heller när jag är gravid eller har min son med mig!
Men jag är väldigt glad över att jag valde att föda Meja vaginalt och inte med kejsarsnitt och jag är väldigt stolt över min dotter och kommer alltid att vara.
Men sen började alla andra problem, som vilken gravsten vi skulle ha och var hon skulle ligga och så vidare. Men allt det löste sig och jag är jätte nöjd med stenen och platsen där hon ligger :)
Skönt!
Tidigare idag så var jag och Theo ute och åkte pulka med Theo's mormor och min kusin och hennes familj :) Roligt var det och Theo älskade att åka pulka ner för backen ;) Och när barnen tröttnade så gick vi hem till mamma på fika :) Barnen fick även mat ^^ Sen gick jag och Theo hem strax före 19-tiden och sen åkte vi till Kvantum en sväng och plockade upp syster och när vi sedan kom hem igen var det kväller för Theo och jag och syster gick ut och gick :) Nästa gång vi ska gå är på onsdag och då ska vi gå på dan istället för på kvällen. Syster är ledig då så då ska vi ta en promenad till dagis och hämta hem hjärtat och sedan ska vi gå hem igen :) Skönt kommer det bli iaf!
Resten av veckan har jag ingen aning om vad som händer. Nån dag ska jag träffa Linda, men så mycket mer än det vet jag inte.. Imorgon på morgonen måste vi ringa några viktiga samtal men annars så blir nog dagen lugn skulle jag tro..
Nej nu ska jag hoppa ner i soffan och kolla på tvn innan sängen kallar..
Måndagslista - Vad jag är tacksam för
Bild: Annika
- Idag är jag tacksam för att jag har så underbara vänner som jag verkligen har ♥ Jag har inte många, men jag har dom bästa!
- Idag är jag tacksam för att jag var så stark som jag var att orka göra en anmälan mot sjukhuset! Jag gör allt för mina barn - död som levande ♥
- Idag är jag tacksam för att jag har min älskade mamma ♥ och att vi har en så tajt relation som vi har!
Måndag 23 Januari 2012
Mamma ringde för en stund sedan också och frågade om jag och Theo hade lust att följa med henne ut och leka i snön senare på eftermiddagen och det är klart att vi har det! :) Åka pulka ska vi göra då snön vräker ner just nu och Theo älskar ju att åka pulka ;D
Nu tror jag att min lilla sötnos kröp ner i sängen så ska kolla om han somnat eller inte ;)
Ha en fortsatt bra måndag!
Vår söndag..
Nu är karln påväg till affärn en snabbis och jag tänkte hänga tvätten som precis blev klar och starta den sista maskinen. Theo har blivit väldigt mycket för att hjälpa till mer och mer och just hjälpa till att slänga in tvätten i tvättmaskinen tycker han är jätte roligt! Och självklart så får han hjälpa till när han tycker att det är så roligt :) Sen att starta själva maskinen är ju ännu roligare ;)
Resten av kvällen kommer fortsätta vara väldigt slapp. Funderar på att starta en film och mys ner mig i soffan med min älskade lilla son ♥
Tvättmaskinen var rolig redan för ett år sedan ;) ♥
Och sen så ser man en liten skymt av underbara Selma också.
Usch vad jag saknar min älskade Selma ♥
Diabetes
Sjukdomen diabetes har varit känd sedan årtusenden. Någon bot har ännu inte upptäckts och en effektiv behandling startades först 1921. Då hade forskarna äntligen lärt sig hur det mystiska insulinet kunde föras över från djur till människa.
År 2010, var det 89 år sedan insulinet upptäcktes och miljoner människor med diabetes världen över kunde räddas till livet. Men det skulle ta 3 500 år från det att man först beskrev diabetes till att en effektiv behandling utvecklades.
Många försök att lindra diabetes utfördes i takt med att den medicinska vetenskapen utvecklades. Teorierna om orsaken var ibland fantasifulla och ofta helt felaktiga. Flera egendomliga kostregimer prövades och den mest extrema ledde till att patienten svalt ihjäl.
Det mystiska ämnet insulin avslöjades till slut och gav dess upphovsmän Nobelpriset. "Honungsurin" kallades sjukdomen av indiska läkare 600 år f.Kr. Symptomen var svaghet, viktförlust, stor törst och stora urinmängder, alltså klassiska tecken på diabetes. Flera hundra år senare gav greken Aretaios en förbluffande precis beskrivning av det kroppsliga förfallet och hur vätskan använder människan som ett vattenrör, genom vilket den rinner ut. Därför gav han sjukdomen namnet diabetes, som betyder ungefär "rinna igenom".
Läkekonsten famlade sig fram under århundradena. Det skulle dröja ända till mitten av 1800-talet innan man började ana att diabetes hade samband med utsöndring av ett visst ämne från bukspottkörteln, pankreas.
Det var bland annat forskaren Oscar Minkowskis experiment med hundar som ledde fram till denna riktiga hypotes. Inspirerad av Paul Langerhans studier av bukspottkörteln opererade han bort körteln på djuren för att se om den var ett livsnödvändigt organ. Sen skällde han ut sin assistent för att han slarvade med skötseln av dem. Urinstanken låg tung i burarna och det fanns alltid oupptorkade pölar på golvet.
Hundarna var svårskötta eftersom de urinerade hela tiden. Då fick Minkowski snilleblixten att koppla ihop stora urinmängder med diabetes och snart begrep man att felet låg i bukspottkörteln.
Hög sockerhalt i blod och urin
Läkarna insåg att det fanns för mycket socker i både blod och urin hos diabetespatienterna men inte hur man skulle behandla detta. Praktiken visade att varken medikamenter, operationer, åderlåtningar, koppningar, laxeringar, kräk-, diarré- eller dregelkurer hjälpte. Det enda som egentligen återstod var att manipulera med maten.
Och det gjordes, med mer eller (oftare) mindre framgång. Olika dieter avlöste varandra. Till slut utmejslades två skolor med det enda gemensamma att intaget av kolhydrater kraftigt skulle minskas. Den ena skolan ersatte kolhydraterna med stora mängder fett. Den andra innebar i stort sett svält. Den viktigaste svenska företrädaren för fettkuren under det tidiga 1900-talet var läkaren Karl Petrén i Lund. Han förordade att 85 procent av matintaget skulle bestå av fett och för detta krävdes flera dagliga späck- eller smörportioner. Det krävdes stor uppfinningsrikedom för att klara av dagsransonen, som att låta smälta smörklickar i kaffe eller te.
Vin, starksprit och opium (tre droppar per dag) rekommenderades för att göra tillvaron mer uthärdlig.
De människor med diabetes som tvingades svälta överlevde knappt tre år, till skillnad från tidigare drygt ett år. Fettkuren var ungefär lika "framgångsrik", varken bättre eller sämre. Båda metoderna var egentligen lika tröstlösa, men likväl det bästa som tiden då hade att erbjuda.
Stora saker på gång
Så småningom började stora saker hända i Toronto, Kanada. 1920 ryktades det om att två unga, okända forskare hade lyckats utvinna en blodsockersänkande substans ur djurpankreas, att medlet fungerade på människor och att botemedlet mot diabetes nu fanns inom räckhåll.
Det blev Frederick Banting, en kirurg med erfarenhet av krigsskador, och den 21-årige medicinstudenten Charles Best som först nuddade målsnöret i jakten efter diabetesgåtans lösning. Den sensationella upptäckten bestod i att utvinna insulin, det blodsockersänkande hormonet, ur hundpankreas och att i rätt dos injicera det på människa. Det gick åt många hundar och krävdes en total personlig uppoffring av de båda forskarna.
Problemet med att få fram ett verksamt insulin var att pankreas även utsöndrar bukspott, som behövs för matsmältningen men har en förödande effekt på insulinet. Alltså måste körteln skrumpna i djurkroppen innan den kunde tas ut. När Banting till slut knäckte koden genom att binda för pankreas utförsgångar för bukspott, var saken i stort sett klar.
Den 11 januari 1922 fick Leonard Thompson, en diabetessjuk 14-åring, som första patient i världen en insulininjektion. Hans blodsocker var mycket högt, andedräkten stank syror och han var utmärglad av den stränga dieten. Han ansågs inte ha långt kvar.
Men på två timmar sjönk Leonard Thompsons blodsocker dramatiskt. "Patienten blev piggare, såg ut att må bättre och sa själv att han kände sig kryare", antecknade Banting.
Omdiskuterat pris
När 1923 års Nobelpris i fysiologi och medicin delades ut blev Best förbigången. I stället gick priset "för upptäckten av insulinet" till Banting och hans chef John Macleod. Få Nobelpris har varit så omdiskuterade och ifrågasatta som just detta. Var det rätt personer som fick det? Tvisten löstes genom att Banting delade sitt pris med Best och att Macleod gav halva sin prissumma till kemisten James Collip, vars insats främst rörde dosering och styrkebestämning av insulinet.
I februari 1923 behandlades dagligen totalt 1 000 diabetespatienter med insulininjektioner. Bara ett par år senare var antalet redan uppe i omkring 25 000. Men insulin blev inte det botemedel mot diabetes som man först hade hoppats. Bukspottkörteln återvann aldrig sin förmåga att producera insulin trots stödet av dagliga injektioner.
Under de år som insulinet funnits har överlevnaden dramatiskt förlängts för människor med diabetes. Först på 1930-talet visade det sig att senkomplikationer i bland annat ögon, fötter och hjärt- och kärlsystem började bli ett problem av rang. Det är först under de senaste åren som forskningen har kunnat visa att ju normalare blodsocker patienten håller, desto mindre är risken för följdsjukdomar.
En friare diet föreslogs i slutet av 1920-talet och förespråkarna hävdade att "det liv vi nu kan rädda också måste vara värt att leva". De tidigare oändliga, detaljerade dietlistorna förpassades till historien. I dag gäller i stort sett en enda regel - ät nyttig mat på regelbundna tider och försök normalisera blodsockret.
KällaSöndag 22 Januari 2012
Men i fredags iaf så kom Linda hit och vi spelade lite monopol och snacka en massa skit :) Hon vann som vanligt, men det gjorde inte mig så mycket ;) Hon åkte hem strax efter 22-tiden och efter en liten stund efter att hon åkt slog ångesten till så då gick jag och la mig. När jag vaknade igår så var den fortfarande kvar och det spelade ingen roll vad jag än gjorde eller inte gjorde så vägrade den släppa. Men dagen var väl rätt okej iaf då på förmiddagen låg jag och Theo i soffan och kollade på "Trassel" och hade det hur mysigt som helst ♥ Och han låg still och mös med mig nästan hela filmen och det är väldigt bra för en 2åring tycker jag! :) Sen tog jag det bara lugnt hela dagen då jag inte klarade av och göra någonting. På eftermiddagen så gick jag och Theo hem till mamma och stannade där hela kvällen och kom hem igen vid 20-tiden. Theo fick då välling och sen var det sängen för honom och imorse så vaknade han 5:30 och kom då in och väckte mig. Snacka om att man då var mer död än levande och att då ha en karl bredvid sig som snarkar hela nätterna gör inte att man får sova så speciellt mycket.. Dom 3 senaste nätterna har jag inte sovit mer än max 9 timmar :( Så trött kan jag lova att jag är, men här hemma får man inte ta igen förlorad sömn så det är bara att bita ihop..
Tja idag har vi inga planer alls och så ska det förbli för jag känner inte för att göra någonting överhuvudtaget.. Tänker inte göra nånting idag heller. Ångesten är fortfarande kvar och jag tänker inte försöka dämpa den! Det har jag gjort tillräckligt..
♥
God natt!
Nu vaknade Theo hörde jag så ska ta honom, men jag hoppas eran dag varit lika bra som min! :)
Hemma..
Annars så gick mötet bra idag och även nu efteråt så känns det bra. Så nu hoppas vi bara på att resultatet också blir bra. Men det ska även bli ett till möte i februari någon gång så vi håller tummarna :)
Nej nu ska jag fixa tvätten som precis blev klar och sen tänkte jag hoppa in i duschen en sväng.
Fredag 20 Januari 2012
Theo är iaf nu på dagis och idag gick det också jättebra att lämna honom! SKÖNT! Själv sitter jag här nu och peppar mig själv till mötet som jag ska på om ca en timme.. Är lite smått nervös men det ska nog gå bra. Iaf så hoppas jag det.
Efter mötet så händer det inte så mycket. Har ingen aning om hur lång tid det kommer att ta så troligtvis så blir det nog inte så mycket tid efter det innan vi ska hämta hem hjärtat igen :) Sen ikväll kommer Linda hit och då ska vi spela monopol och då hoppas jag på revanch ;P
Nej men vi får höras senare sötisar! :D
Min älskade lilla kille för några kvällar sedan ;)
Han var så trött så han somnade på golvet ♥
Kolla!
Jag är med och tävlar hos Lina om detta jätte fina armband från Jagälskarlivet.se. Var med du också!
Härligt!
Tja annars så har dagen varit rätt så händelselös. Hämtade Theo på dagis vid 14-tiden, sen åkte vi en sväng till ica maxi och efter det så släppte karln av oss hemma så åkte han och arbetstränade. Jag och Theo tog det bara lugnt här hemma och lekte en massa och mös i soffan med Kelly och när karln kom hem så började vi med maten och nästan direkt efter att vi ätit så gick jag ut och gick med syster :) Så dagen har varit väldigt bra idag måste jag säga.
Och imorgon är det fredag och då på morgonen efter att jag lämnat Theo på dagis ska jag på avstämningsmöte med min läkare och min handläggare på F-kassan. Är lite nervös inför det mötet, men det ska nog gå bra. Sen vid 18-tiden imorgon så kommer Linda hit och då ska vi ha lite tjejkväll och spela monopol :) Resten av helgen har vi ingenting inplanerat förutom på söndag då jag och syster ska ut och gå igen :)
Nej nu ska jag slänga mig på soffan och bara ta det lugnt innan sängen. God natt på er!
Torsdag 19 Januari 2012
Tja annars så händer det inte så mycket. Det blir bara till att ta det lugnt nu innan man ska hämta hem hjärtat igen. Försökte även ringa samtalet i morse, men fick återkomma imorgon då den vi sökte inte var anträffbar -.- Lite små drygt menmen..
Nej slänga sig på soffan och glo lite på tvn nu kanske?
God kväll!
Tja idag har det inte hänt så mycket egentligen. Måste ringa ett viktigt samtal imorgon innan vi åker med Theo till dagis så man kanske kan få lite rätsida på det hela nu och slippa all ångest, iaf så är det de jag hoppas på.
Theo har varit lite smågnällig idag och nu för en stund sedan så vaknade han och bara skrek och grina :( Inte ett ord fick han fram, men nu ligger han igen och jag tror att han sover, mammas älskade lilla kille ♥
Imorgon så är det torsdag och då först på morgonen så ska jag som sagt ringa ett viktigt samtal och sen efter det blir det dagis med Theo och sen så tänkte jag ta med mig Kelly på en riktigt lång promenad imorgon medan han är på dagis och sen blir det bara till att ta det lugnt resten av eftermiddagen/kvällen. Känner inte för att göra nånting egentligen så vi får väl se. På fredag ska jag på ett viktigt möte och jag hoppas det går vägen.. Tror nog lite av min ångest beror på det mötet också.. Men som sagt vi får väl se hur det blir med det.
Nej sängen nu så jag orkar upp med hjärtat imorgon ♥
God natt!
Min älskling tidigare idag ♥
Tävling!
Jag är med och tävlar hos Sofia om en Suit of Sweden! Var med du också!

Jag är med och tävlar hos Millah om en Suit of Sweden! Var med du också!

Jag är med och tävlar hos Zeinab om en Suit of Sweden! Var med du också!

Jag är med och tävlar hos Isabella om en Suit of Sweden! Var med du också!

Jag är med och tävlar hos Ida om en Suit of Sweden! Var med du också!

Jag är med och tävlar hos Daniella om en Suit of Sweden! Var med du också! :D

Jag är med och tävlar hos Vanita om en Suit of Sweden! Var med du också! :D

Jag är med och tävlar hos Selina om en Suit of Sweden! Var med du också! :D

Jag är med och tävlar hos Alexsandra om en Suit of Sweden! Var med du också! :D

Jag är med och tävlar hos Emilia om en Suit of Sweden! Var med du också! :D

Jag är med och tävlar hos Alba om en Suit of Sweden! Var med du också! :D

Jag är med och tävlar hos Joanna om en Suit of Sweden! Var med du också! :D

Jag är med och tävlar hos Thaipinnen om en Suit of Sweden! Var med du också! :D

Jag är med och tävlar hos Therese om en Suit of Sweden! Var med du också! :D

Jag är med och tävlar hos Nina om en Suit of Sweden! Var med du också! :D

Jag är med och tävlar hos Amanda om en Suit of Sweden! Var med du också! :D
Var med du också!
Onsndag 18 Januari 2012
När vi sedan kom hem så la jag mig på soffan då jag var så trött och hade sån huvudvärk! Karln gick in och la sig i sovrummet han då han också hade huvudvärk. Jag sov iaf lite mer än en timme på soffan vilket var skönt! Känner mig lite piggare, men dock är huvudvärken kvar :/ Men ska ta en ipren nu och hoppas på att den försvinner.
Igår så kom Linda hit och vi prata en massa tjejsnack som vanligt och hade trevligt :) Vi spelade även monopol och Linda vann ;P Men roligt hade vi och hon åkte inte hem fören efter 23-tiden :) När hon åkt så blev det sängen för min del, men jag sov inge bra inatt! Theo kom in och väckte mig före 07 idag och då hade jag bra lust med att vända på mig och somna om igen ;) Men klev iaf upp med honom och bytte blöjan och då såg jag hur röd han var på rumpan! Illröd så jag smörjde honom och då skrek han att det gjorde ont stackarn :( Men jag hoppas att det blir bättre snart ♥
Tja annars idag händer det inte mycket. Ikväll så kanske jag ska ut och gå med syster igen och nu har blåsorna på hälarna försvunnit iaf och jag hoppas inte att skavsåret i ljumsken ska bli värre ;P Annars så får vi se vad som händer :)
Theo i somras, bara nån dag efter att hans lillasyster Svea dog ♥
Usch vad jag längtar till sommaren nu!
♥
Mina söta små älsklingar ♥
God morgon
Nu vid lunch så kommer Linda hit :) Hon är själv hela dagen så då ville hon komma hit och umgås med mig och så ska hon följa med till dagis och hämta Theo sen också :) Skönt med lite sällskap när man annars är själv då karln ska ut och arbetsträna. Annars så blir nog dagen väldigt lugn skulle jag tro.
Nej nu ska jag hoppa in i duschen så jag har det gjort och innan latmasken kommer ringlandes ^^
Måndagslista - Vad jag är tacksam för
Bild: Annika
∞ Jag har min underbara son som förgyller mina dagar med glädje och en massa kärlek
∞ Jag har börjat kunna blicka framåt och glädjas så mycket mer åt det jag har än vad jag gjorde för nån månad sedan
∞ Det är ett nytt år vilket också innebär nya möjligheter och jag hoppas verkligen att det här är mitt år!
∞ Jag vet vilka jag kan lita på och vilka som verkligen finns där för mig när jag behöver dom ♥
Måndag 16 Januari 2012
Igår var vi bjudna på mat hemma hos min pappa och hans sambo :) Theo blev glad när vi kom och roligt hade vi! När vi sedan kom hem så fick Theo vara uppe lite längre än vanligt bara för att han skulle komma ner i varv och somna lättare och när han sedan lagt sig så tog det inte många minuter innan han sov ♥
Imorse så vaknade vi 7:30 och åt då frukost och gjorde oss klara för att åka till dagis och när vi kom dit så gick det hur bra som helst och lämna honom och när jag sedan skulle hämta honom så ville han inte följa med hem ens ;) Men jag sa att vi skulle hem till mormor och då följde han glatt med ^^ Så eftermiddagen spenderade vi hemma hos min mamma där hon även bjöd oss på mat :) När vi sedan kom hem igen så var sambon hemma efter att ha varit ute och arbetstränat och då blev det en hel del bus innan sängen och nu sover han så gott ♥
Kelly och jag kom precis in efter kvällspromenaden och sedan vi införskaffade oss nosgrimman så går hon som en ängel när hon och jag är ute och går! Visserligen så drar hon fortfarande men inte alls lika mycket som det var och hon lyssnar när jag säger till henne! :) Men sen måste man ju tänka på att hon fortfarande bara är en valp på 7 månader och inne i trotsen så nog har jag överseende med hennes beteende.
Nej nu blir det lite kvällsfika och sen sängen tror jag. Är ruskigt trött nu och mitt skavsår i ljumsken har bara blivit värre så det blir inte att jag är uppe så mycket länge till.
Theo i somras ♥
God morgon!
Tja annars idag så får vi hem våra älsklingar idag och jag måste då säga att det har varit ruskigt tomt utan dom två små vilddjuren hemma! Men på samma gång har det varit rätt så skönt att få lite andrum och ladda batterierna :) Det är bra för både föräldrar och barn att få vara ifrån varandra nån dag och det här har betytt väldigt mycket för mig och min karl att pappa och hans sambo kunde ta båda två! Vi har fått rå om varandra och bara varit med varandra vilket vi verkligen behövde! ♥
När vi hämtar våra små hjärtan så ska vi även bli bjudna på mat hos pappa idag ♥ Vi har ju verkligen underbara människor runt oss nu som både tar våra små älsklingar en hel helg (!) och sen även bjuder hela familjen på mat ♥
Annars så blir dagen väldigt lugn även idag då vi ska ladda för en ny dagis vecka ;)
Lördag 14 Januari 2012
Och en sak som jag tycker är väldigt konstig är att denna lördag har gått hur for som helst! Klockan är redan 14:30, men i mitt huvud känns det som om att klockan skulle vara runt 11 ^^ Om Theo hade varit hemma så hade dagen inte gått lika fort ;P Och imorgon så ska vi hem till pappa och hans sambo och äta middag :) Trevligt slut på helgen.
Min älskade lilla prins ♥
God morgon!
Ja men annars så var gårdagen hur bra som helst! Theo var på dagis och karln fick ju lämna honom själv då jag satt i telefonkö. När vi hämtade hem våran skatt så blev han överlycklig! När vi sedan kom hem så fick han lite risgrynsgröt till mellanmål och sen tog vi det bara lugnt, så pass lugnt att Theo däckade i sin sackosäck bara 30 minuter innan morfar kom och skulle hämta honom ;) Och glad var han inte när vi väckte honom! Herre gud alltså, den ungen har värre morgonhumör än vad karln har! ;P Det gick inte ens att muta honom för att få honom att lugna ner sig. Men efter ett tag så lugnade han ner sig och när han satt i bilen så sken han som en sol och tittade på mig och sa "hejdå" ♥ När dom sedan åkte så åkte vi och handlade lite och sen svängde vi förbi pizzerian och köpte pizza. Det är ju inte varje dag vi äter sån mat nu för tiden och sen så tycker jag igentligen inte om pizza vilket jag började göra helt plötsligt en kväll när jag var hemma hos Cizzi :P Men gott var det iaf och sedan så tog vi det bara lugnt och bara var och det var verkligen behövligt!
Så ja idag så vaknade jag tidigt bara för att jag kunde sova :/ Och vad vi ska hitta på idag har jag ingen aning om, men vi kommer nog på nånting skulle jag tro :) Sen får vi väl se om vi får hem våra skatter idag eller om dom kommer imorgon ;) Vi har inte hört nånting från dom så det borde ju gå bra så vi får väl helt enkelt se!
Nej tror jag att jag ska starta en maskin med tvätt (varför ens göra det egentligen när man är "ledig") ;P och sen tänkte jag göra en kopp te åt mig. Karln sover ju som sagt och frukost väntar jag med att äta tills det att han vaknar :)
Fredag 13 Januari 2012
Fredagen den 13 idag och jag hoppas för allt vad jag är värd att det inte är min otursdag idag! Känner att jag inte vill vara med om mer otur nu på flera år!
Theo ska idag sova hemma hos sin morfar för första gången och vi håller alla tummar och tår på att det kommer gå bra :) Kelly ska också vara där hemma idag då min låssasmamma ville låna henne och en dag utan både barn och hund säger man ju inte nej till när man annars hår både hund och barn jämt :) Skönt för dom två också att få lite miljöombyte :) Sen fungerade det bra första natten så ska iaf Theo stanna hos morfar endå till på söndag, Kelly vet jag inte om dom ville ha så länge, men det märks ju :)
I morse när vi vaknade här hemma så var Theo på strålande humör, fram till dess att jag sa att vi skulle byta blöjan och hoppa i lite kläder ;P Men efter en stund så fixade det sig och efter det så satte jag mig och ringde ett viktigt samtal, men fick sitta i telefonkö i nästan en timme innan jag kom fram så sambon fick åka med hjärtat till dagis själv. Men tror det blir jag som hämtar om sambon är och arbetstränar.
Just nu så sitter jag här och lyssnar på spotify, men snart tänkte jag ta en promenad med Kelly för att kolla om nosgrimman som vi köpte igår hjälper nånting eller inte. Kelly är en jäkel på att dra när man är ute och går och då drar hon inte bara när det kommer andra hundar, utan hon drar hela tiden! Men när sambon är ute och går med henne så drar hon knappt nånting ;) Men iaf så köpte vi en nosgrimma igår så vi hoppas på att den hjälper. Det är ju inge roligt och gå ut och gå med en hund som drar hela tiden och snart är hon så pass stor och väger så pass mycket att hon drar omkull mig och det har jag ingen lust med ;P Hon har dragit omkull mig en gång och den gången slog jag upp knäna i asfalten och kunde knappt gå på några dagar och det är inget jag helst vill vara med om igen. Så nu håller vi tummarna på den! Provade den hemma igår bara för att testa och hon var jätte duktig! Och när man är så duktig får man ett stor grisöra som var borta efter ca 30 minuter om ens det ;) Och förresten så blev vår lilla donna 7 månader den 11 januari också! Usch vad tiden går fort ;P
Vår älskade lilla Kelly när hon var 9 veckor ♥
Diabetes
HbA1c är ett blodprov som tas för att kontrollera sjukdomen diabetes. Från den 1 september 2010 kommer resultaten av HbA1c-proven att anges på ett nytt sätt i Sverige. Förändringen ingår i ett internationellt samarbete vilket innebär att HbA1c-resultaten blir direkt jämförbara i hela världen.
HbA1c – eller ”långtidssocker” – speglar hur blodsockret varit i genomsnitt under cirka två till tre månader före provtagningen. I provet mäts hur mycket socker (glukos) som fastnat på hemoglobinet i de röda blodkropparna. Vid högt blodsocker fastnar mer socker än vid lågt.
Blodsockermätning däremot visar hur blodsockret är vid provtagningstillfället. Man kan se hur blodsockret ligger vid speciella tider under dygnet och hur olika aktiviteter och olika maträtter påverkar blodsockret.
Fram till 50 års ålder är HbA1c-värdet hos en person utan diabetes normalt inom området 27 – 42 mmol/mol. För personer över 50 år är 31 – 46 mmol/mol normalt.
För den som har diabetes är den allmänna målsättningen oförändrad, vilket innebär att HbA1c ska vara lägre än 52 mmol/mol.
Vad som är en bra individuell målsättning vid diabetes beror på många olika faktorer. Vid besök hos läkare eller diabetessjuksköterska diskuteras det individuella behandlingsmålet som fastställs i samråd mellan den som har diabetes och behandlingsansvarig läkare.
KällaTorsdag 12 Januari 2012
Efter att Theo blivit lämnad på dagis så ska jag hem och bara ta det lugnt. Krypa ner i min "onepiece" som jag fick av min underbara mamma igår och bara ha det bra ♥ Sambon ska ut och arbetsträna och vi får se om han tar med sig Kelly eller inte..
Ja annars idag händer det inte så mycket. Ikväll när syster kommer hem från jobbet och allt så ska vi ut och gå igen, men den här gången blir det bara ett varv runt Rudsjön ;) Det blev lite mycket för mina hälar igår så då tar vi det lite lugnare idag ^^
Nej dags och väcka resten av familjen nu då så vi hinner göra oss klara innan dagis :)
Onsdag 11 Januari 2012
Iaf så var Theo hemma från dagis även idag, men då han har varit feberfri hela dagen och tjatat om dagis så får han gå i morgon :) Men han ska först till tandläkaren på morgonen så han får åka till dagis direkt efter det, glad kommer han iaf bli när han kommer dit :)
Och innan vi ska till tandläkaren så har jag viktiga telefonsamtal att ta i tu med. Det är en del på gång nu, men det blir nog bra tillslut - förhoppningsvis iaf.
Som sagt så var Theo hemma från dagis idag och på förmiddagen idag så tog jag och min älskade syster en rask promenad runt Rudsjön, vi gick två varv runt och det tog ca 75 minuter :) Men då gick vi inte jätte fort första varvet, men vi ville mjukstarta lite ^^ Men ont i mina hälar fick jag efteråt iaf och jag har fortfarande skit ont! Kan knappt stå på hälarna utan att grimasera av smärta xD Det märks att jag inte är van vid att röra på fläsket! Men till våren så kommer det även bli en hel del cykling så förhoppningsvis så kommer jag att gå ner dessa jäkla kilon som vägrar släppa taget om mig :P Men det blir nog bra det med tills nog.
Efter promenaden så gick jag hem till mina älsklingar och Theo är trotsigare än trotsigast nu och gör precis allt han inte får göra och testar en verkligen till gränsen! Men det är tur att man vet att det går över ;) På eftermiddagen så ringde mamma och ville bjuda över oss på middag och Theo blev lika lycklig som alltid över att få träffa mormor ;) När vi sen kom hem igen så duschade jag Theo och sen satt vi och mös i soffan tills det var läggdags och då satte jag mig och kollade på förlossningskliniken och drömde mig bort ;) Efter det så satte jag mig vid datorn och snart blir det sängen :)
När vi var hemma hos mamma så ringde även min pappa till oss och frågade om han fick ha Theo i helgen och självklart så fick han det! Theo ska först och främst sova hos morfar från fredag till lördag och funkar det bra så ville pappa även ha honom enda till söndag så han kommer få det roligt min älskade lilla prins ♥ Sen så ville min låssasmamma ha Kelly från fredag till lördag så på fredag blir vi helt barn-och hundledig så undra vad vi ska hitta på då? Sambon sa något om antingen bio eller church street så vi får väl se? Sen så firade vi ju 6 år tillsammans i söndags så vi kan ju ta ut det firande som inte blev av då på fredag istället :) Det är ju inte ofta som vi är barnlediga och speciellt inte både barn -och hundlediga så man måste ju passa på dom få gånger man får tillfälle till det :) Mycket vila kommer helgen också bestå av kan jag lova! ;D
Nej nu ska jag kolla facebook som alltid och sen blir det nog lite wow innan sängen kallar :)
God natt med er! ♥
♥
Tävling!
Tisdag 10 Januari 2012
Men dagen ska iaf spenderas inne så han får vila upp sig riktigt ordentligt idag :) Just nu myser han i sin sackosäck framför DisneyJunior och jag tänkte fixa lunch om en liten stund :) Theo tjatar fortfarande om dagis så är han helt feberfri idag så blir det dagis för honom imorgon. Han kommer bli så glad när han får komma till dagis igen.
God kväll!
Nu har febern tack och lov vänt och vi har en mycket piggare kille här hemma. Han åt mat och så har han skrattat och lekt lite grann ♥ Så i morgon hoppas vi på att febern är helt borta! Han är fortfarande uppe då han sov så mycket under dagen så då får man vara uppe tills man blir trött :)
I morgon är det tisdag och Theo blir såklart hemma från dagis även då. Mamma skulle kanske titta förbi, men så mycket mer än det händer nog inte.
Min lilla älskling när hans högra armbåge hade hoppat ur led ♥
Diabetes
Insulinkänning
I det dagliga livet gäller det att balansera det som höjer och det som sänker blodsockret. Målet är att få en låg och jämn nivå.
Mat höjer blodsockret. Insulin, tabletter och fysisk ansträngning sänker det. Mat, läkemedel och motion är alltså de instrument som människor med diabetes har för att påverka sitt blodsocker.
För höga blodsockervärden kan till exempel uppstå om man äter för mycket i förhållande till den mängd insulin eller tabletter man tar. För höga värden uppstår också om man är mer stillasittande än vanligt. Omvänt blir blodsockret för lågt om man äter för litet i förhållande till hur mycket insulin eller tabletter man tagit eller att man ansträngt sig ovanligt mycket.
Både för höga och för låga halter av socker i blodet är obehagliga. Blir halterna mycket för höga eller mycket för låga är det till och med farligt.
Förutom att de höga halterna ökar risken för följdkomplikationer, ger de samma symptom som vid sjukdomsdebuten: törst, ökade urinmängder och trötthet.
För låga blodsockervärden (insulinkänning) är betydligt vanligare. Risken är störst vid insulinbehandling, men känning kan också inträffa vid tablettbehandlad diabetes om man behandlas med tabletter som stimulerar den egna insulinfrisättningen.
Symptomen kan vara hunger, svettningar, huvudvärk, darrningar, hjärtklappning, koncentrationssvårigheter, oro, förvirring och aggressivitet. Botemedlet är att äta druvsockertabletter, dricka juice, söt saft eller liknande.
Sjunker blodsockret mycket lågt förlorar personen med diabetes medvetandet och hamnar i ett så kallat insulinkoma. Detta är ett farligt tillstånd eftersom hjärnan kan ta skada av alltför låga blodsockervärden.
En kraftigt omtöcknad eller medvetslös person med diabetes ska snabbt föras till sjukhus. Man ska aldrig försöka tvinga ned något i munnen på en medvetslös person. En del personer med diabetes bär ett ID-kort i plånboken eller en amulett med Svenska Diabetesförbundets symbol runt halsen.
De flesta människor med diabetes känner igen tecknen när blodsockret är på väg att sjunka för lågt och hinner själva utan dramatik äta något sött så att sockerhalten stiger. En del saknar dock varningssignaler, och då kan insulinkänningen omärkligt gå över i insulinkoma.
När jag var gravid med min dotter Svea, hamnade jag i insulinkoma flera gånger. Men det värsta var att jag hamnade i insulinkoma under tiden jag sov! Så min sambo visste inte att jag hade hamnat i koma då han försjökt väcka mig utan att lyckas. Riktigt läskigt var det när jag kom ur koman en gång och 3 ambulanspersonal stod över mig och försökte sätta en kanyl i armvecket på mig.
Måndag 9 Januari 2012
Idag var det egentligen dagisdags för Theo, men då han vaknade med rätt så hög feber så blir han hemma. Inge vidare roligt då han har tjatat om dagis hela helgen :( Men nu ligger hjärtat och sover iaf och alvedon har han fått så vi kan ju hoppas på att febern har gått ner tills han vaknar igen. Så vi får väl se vad vi roar oss med idag. Hade Theo varit på dagis så hade jag åkt till Katrin och spenderat förmiddagen med henne, men nu får vi ta det när Theo är frisk igen och hon inte har nå jobb.
Nu tänker jag hoppa i lite kläder och gå ut med Kelly en sväng :) Sambon sitter vid sin dator och Theo sover som sagt så då tänkte jag passa på att gå ut med henne i lugn och ro :)
God fortsättning på dagen hörrni!
6 år ♥
Idag har vi inte firat nånting alls vilket vi brukar göra varje årsdag, men idag var vi hemma på förmiddagen och gjorde ingenting och sen efter lunch så gick vi upp till min pappa och hälsade på och det tyckte både hund och barn var jätte roligt och skönt var det att få komma utanför dörren :)
Dagen har också varit lite ångestfylld då idag det var 2 år sedan som vi var med om en riktigt allvarlig brand. En person omkom i den branden och varje gång jag känner lukten av brandrök får jag högre puls och nästan panik. Vi fick åka ambulans till hälsocentralen där dom kollade mig och min sambo, men inte Theo (!) ambulanspersonalen som var med vid branden gav Theo lite syrgas när vi kom ut ur trapphuset, men inte mer än det och på hälsocentralen kollade dom honom inte alls..
Varje gång jag hör blåljus får jag också högre puls och nästan panik då vi 4 veckor efter att vi var med i branden så var vi med om en stor trafikolycka på riks 80 vilket också slutade med att jag och Theo fick åka ambulans, men den här gången iaf till sjukhuset. Det som är lite ironiskt med det hela är att jag hade aldrig åkt ambulans innan Theo föddes och efter bara några veckor efter att han kom så hade jag gjort det 2 gånger. Sen för snart 1 år sedan blev jag matförgiftad när jag var gravid med Theo's lillasyster Svea och fick då åka ambulans till sjukhuset. Så sedan jag fick barn har jag varit med om en hel del.
Nej nu börjar klockan bli mycket och vi ska upp tidigt i morgon för i morgon är det äntligen dags för dagis för Theo igen! Och som han har tjatat om dagis dom senaste dagarna! Och speciellt efter en tjej som är lika gammal som han ;) Men ska jag vara ärlig så tycker jag att han är lite för liten för att kolla efter tjejer redan! ;) Men God Natt på er! :)
Min älskade lilla kille när han var riktigt liten ♥
Diabetes
Arvsgången vid typ 1-diabetes är komplicerad och till stora delar fortfarande okänd. Ett barn till en förälder med typ 1-diabetes löper mindre än fem procents risk att också få sjukdomen. Om båda föräldrarna har typ 1-diabetes ökar risken för barnet till mellan 10 och 20 procent. Men nio av tio av alla barn som insjuknar har ingen nära släkting med typ 1-diabetes. Cirka 50 000 människor i Sverige har sjukdomen.
Orsaker - symptom
Vid typ 1-diabetes har kroppens egen insulinproduktion helt eller nästan helt upphört. Av någon anledning angriper och förstör kroppens immunsystem de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln, vilket på sikt leder till total insulinbrist.
Symptomen visar sig först när 70-80 procent av de insulinproducerande cellerna förstörts. De första tecknen brukar vara stora urinmängder, ökad törst och onormal trötthet, ibland också viktnedgång.
De stora urinmängderna beror på att socker utsöndras med urinen genom njurarna och att sockret drar med sig vatten. Törsten är en signal om de stora vätskeförlusterna med urinen. Trötthet och viktförlust beror på allvarliga störningar i ämnesomsättningen som också beror på insulinbristen.
Varför immunsystemet, som är till för att försvara kroppen mot infektioner, angriper och förstör de egna insulinproducerande cellerna, vet man inte. Många forskare menar att det krävs en kombination av dels ett ärftligt anlag och dels någon yttre miljöfaktor, det spekuleras i om virus eller kemikalier kan fungera som den tändande gnista som startar angreppet.
Behandling
Insulin förstörs om det kommer i kontakt med mag- och tarmkanalens safter och det går inte att ta i form av tabletter. Det sätt att tillföra insulin till kroppen är med hjälp i form av injektioner med insulinpenna eller insulinpump. Alla människor med typ 1-diabetes behandlas med insulin.
Kostnader
Insulin är kostnadsfritt för den enskilde, liksom de förbrukningsartiklar (insulinpenna och insulinpump) som behövs för att tillföra kroppen ett läkemedel eller som behövs för egenkontroll (blodsockermätare) av medicineringen, om de förskrivits av läkare/diabetessjuksköterska på grund av sjukdom....
Lördag 7 Januari 2012
Gårdagen var iaf hur bra som helst! Katrin kom hit och efter att Theo gått och lagt sig så började i spela monopol och som vanligt vann hon ;P Efter det så satt vi och prata om allt mellan himmel och jord och sen skjutsade hon mig fram och tillbaka till GDG så jag kunde köpa lite mjölk då den var slut här hemma :) Sen när jag kom hem igen så blev det sängen, men så mycket sova blev det inte då karln snarka så jag trodde flera gånger att taket skulle lyfta -.- och så blir han förbannad på mig när jag väcker honom och säger åt honom att vända på sig.. Så lite smått irriterad är jag idag allt..
Fredag 6 Januari 2012
Annars idag har vi inte gjort så mycket här hemma.. På förmiddagen fixade jag disken och så dammsög jag golven. Sen blev det lek och mys med mitt älskade hjärta ♥ Sen har vi inte gjort så mycket mer.
Vid 18-tiden ikväll kommer Katrin hit! Det var inte igår vi sågs så det ska bli roligt. Blir nog monopol när Theo har somnat som vanligt :)
Nej mat var det nu!
Diabetes
Insulinpump är ett alternativ vid behandling av typ 1-diabetes. Insulinpumpen är stor som en mobil och bärs vanligen i byxfickan eller i ett bälte. Den kan också fästas med ett clips i behån eller i lårficka på benet.
Insulinpumpen doserar insulin kontinuerligt under dygnet (så kallad basaldos). Pumpen kan programmeras så att basaldosen varierar över dygnet, till exempel med en lägre nivå under natten. Vid måltider och övriga tillfällen då extra insulin är nödvändigt, knappas den önskade mängden insulin in på insulinpumpen (bolusdos). Tillförseln kan också minskas tillfälligt, exempelvis vid fysisk aktivitet eller vid en insulinkänning. Pumpen har ofta ett minne som registrerar vilka doser som givits under de senaste dagarna eller veckorna.
Insulinpumpen innehåller en reservoar (ampull), vilken fylls med insulin. Från reservoaren ansluts slang till injektionsstället. Injektionsstället består av en nål, alternativt en slang, som fästes med plåster. Injektionsstället byts ungefär var tredje dag.
En stor fördel med pumpbehandling är att man kan få en jämnare och mer kontrollerad tillförsel av basinsulin. Alternativet är långtidsverkande basinsulin som injiceras cirka en gång per dygn. Dessa långtidsverkande insuliner kan vara väldigt oförutsägbara i hur de frisätter insulinet i kroppen över dygnet.
Bilderna är lånade från Google
Diabetes
Vid typ 1-diabetes har kroppens egen insulinproduktion helt eller nästan helt upphört. Av någon anledning angriper och förstör kroppens immunsystem de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln, vilket på sikt leder till total insulinbrist.
Symptomen visar sig först när 70-80 procent av de insulinproducerande cellerna förstörts. De första tecknen brukar vara stora urinmängder, ökad törst och onormal trötthet, ibland också viktnedgång.
De stora urinmängderna beror på att socker utsöndras med urinen genom njurarna och att sockret drar med sig vatten. Törsten är en signal om de stora vätskeförlusterna med urinen. Trötthet och viktförlust beror på allvarliga störningar i ämnesomsättningen som också beror på insulinbristen.
Varför immunsystemet, som är till för att försvara kroppen mot infektioner, angriper och förstör de egna insulinproducerande cellerna, vet man inte. Många forskare menar att det krävs en kombination av dels ett ärftligt anlag och dels någon yttre miljöfaktor, det spekuleras i om virus eller kemikalier kan fungera som den tändande gnista som startar angreppet.
Jag fick en fråga om hur en insulinpump fungerar och den fungerar som en bukspottkörtel, men man doserar måltidsinsulinet själv. Jag ska lägga upp mer om just linsulinpumpar vid något annat tillfälle så får ni veta mer utförligt hur dom fungerar :)
Dagen
Efter all lek så slog vi följe till pizzerian då det blev sådan mat idag :) Varken jag eller sambon hade någon ork i kroppen till att ställa oss vid spisen och ibland får man fuska även om det är vardag! Det händer ju inte allt för ofta så ibland får man.
Nu snart är det läggdags för hjärtat och vi får väl se om han somnar när han ska eller inte.. Vi klev inte upp allt för tidigt idag då jag inte vaknar av alarmet längre! :O Måste verkligen försöka kliva upp tidigt imorgon och hela helgen så det inte blir allt för fel på måndag då det är dags för dagis igen! Får lägga mobilen en bit ifrån sängen så jag måste kliva upp ur sängen för att kunna stänga av den och det brukar funka så ska prova med det!
Annars så blir det bara en lugn kväll för mig och sambon :)
Jag idag
Torsdag 5 Januari 2012
Sitter även just nu och väntar på att få svar på ett viktigt mejl vilket jag har väntat på hela veckan, men det kommer aldrig -.- Personen i fråga är väl upptagen med nånting annat så jag får vackert vänta lite till :)
Sen så har jag sett att det är några stycken som läser min blogg och som vanligt så får ni jätte gärna kommentera! Ju fler kommentarer desto roligare är det att blogga så kom igen nu! :)
Diabetes
Iaf så fick jag diabetes 31 maj 2000. Jag var 12 år och dagen innan jag åkte in till sjukhuset så var jag på klassresa med min dåvarande klass och jag gick i sexan. Vi var till Falun på klassresa och det hade ju kunnat varit trevligt om jag inte hela tiden sprang till toaletten för att kissa var tjugonde minut och sen drack flera liter vatten konstant! För utom det så gick jag runt och frös nå förskräckligt och när jag och min vän Linda skulle bada så var jag inte så rolig då jag bara satt på trappan och frös! Påvägen hem så höll jag på att tuppa av några gånger och när bussen sen stannade för att jag skulle få gå ut så spydde jag som en gris! Jag var även likblek hela jag och inte bara i ansiktet och det var hemskt vill jag lova!
Dagen efter klassresan så åkte mamma och jag ner till hälsocentralen för att mamma blev orolig när jag drack och gick på toaletten hela tiden. Efter hc så åkte vi hem igen och under dagen så lekte jag med min lillebror som då var 10 månader och vid 15-tiden på eftermiddagen ringde läkaren på hälsocentralen till mamma och sa att vi var tvugna att åka upp akut till sjukhuset för det såg inte bra ut med mig. Mer än så sa dom inte och mamma blev jätte orolig och trodde att jag hade någon form av cancer!
Min mamma och pappa bodde inte tillsammans så efter att mamma pratade med hc så ringde hon till min pappa som var på jobbet och sen gick vi ut till parkeringen och väntade på honom. När vi sedan kom upp så tog det inte lång tid innan jag fick komma in till en läkare och då på en gång så sa han att jag hade fått diabetes. Mamma blev överlycklig över att det "bara" var diabetes jag hade fått och inte cancer! Och jag var väl lika glad jag också över att jag inte fått cancer, men jag hade ingen aning om vad diabetes var för någonting. Jag hade inte ens hört talas om "sockersjukan" som diabetes också kallas!
Och iomed att vi nu fått veta vad det var jag hade så blev jag inskriven på barnkliniken och ett rent helvete började! Jag är äckligt nålrädd och det var inte optimalt när man fått diabetes och måste ta sprutor flera gånger om dagen + alla blodsocker kontroller. Så det blev en tuff sommar för mig 2000 och när skolan började så blev det bara ännu värre. Men under tiden jag låg på sjukhuset så var Linda hos mig i stort sett varje dag och höll mig sällskap :) Vi lärde oss göra pärlkrokodiler tillsammans och än idag är vi vänner!
Men iaf så när skolan började, blev min diabetes ännu svårare att hålla koll på och det var mesta dels därför att då jag började sjuan så träffade jag nya kompisar som inte riktigt kunde ta att jag var diabetiker och jag fick varken ta blodsocker eller sprutor i deras närvaro! Linda hade jag kvar tack och lov då vi fortfarande gick i samma klass och hon brydde sig inte om att jag tok mina sprutor framför henne eller blodsocker.
När det var lunch så började jag skita rent ut sagt i mina sprutor då dom nnya kompisarna inte ville vänta dom 5 minuterna det tar om ens det att ta en spruta och att ta med mig sprutan in till matsalen och ta den efter att man hämtat maten, fanns inte på listan. Så det slutade med att jag sket i mina sprutor helt och hållet vilket resulterade i att min diabetes inte var så optimal som den skulle ha varit.
I februari 2001 fick jag insulinpump för fösta gången och då blev det genast mycket bättre med min diabetes. Men efter 2,5 år gick jag tillbaka till sprutor igen bara för att efter nått år igen gå tillbaka till pump då jag inte tog mina sprutor som jag skulle. Idag har jag också insulinpump och det är så mycket bättre än insulinpenna som sprutorna kallas. Jag mår mycket bättre med pump än med penna så jag är nöjd :)
Såhär ser min pump ut.
Tävling!
Onsdag 4 Januari 2012
Imorse kom Mia hit och hade med sig saxen så nu är Theo äntligen klippt och det blev hur bra som helst! Theo satt inte still när hon klippte och sa heja tiden "aj" och att det gjorde ont bara för att slippa bli klippt, men nu är det gjort iaf och nu ser han ut som en Theo och inte en Thea ;) Hans fröknar på dagis kommer nog inte känna igen honom när han kommer på måndag ;P
Nu på kvällen har vi bara tagit det lugnt. Theo ville inte somna som vanligt så det tog en stund för honom att göra det och så har jag tittar på mitt favoritprogram "Förlossningskliniken" och myst med Kelly i soffan och bara haft det bra. Funderar nu på att hoppa in i duschen eller om jag ska skippa det ikväll och duscha imorgon på morgonen istället. Börjar bli rätt trött så vi får se hur det blir.
Imorgon är det torsdag och vi har inga speciella planer alls förutom att sambon ska ut och arbetsträna igen.
Nej nu ska jag göra annat hade jag tänkt!
God kväll på er!
Världens finaste kille är nu nyklippt och ...
Världens finaste kille är nu nyklippt och hur fin som helst :-) Tack Mia!
Världens sötaste lilla kille <3
Världens sötaste lilla kille <3
Diabetes
- Vid diabetes typ 1 har kroppens egen produktion av insulin helt eller nästan helt slutat att fungera.
- Vid diabetes typ 2 kan kroppen fortfarande producera lite insulin, men den mängd som produceras räcker inte för kroppens behov.
Oavsett diabetestyp är det främsta målet med behandlingen att försöka upprätthålla en så normal blodsockernivå som möjligt.
Diabetes är en av de stora folksjukdomarna. I Sverige räknar man med att det finns minst 350 000 människor med diabetes.
Tisdag 3 Januari 2012
Efter mycket om och men igår kväll så somnade Theo strax efter 22-tiden. Skönt var det att äntligen kunna slappna av och bara vara en liten stund innan man själv gick och la sig. Men dom där timmarna man har på kvällen för sig själv är väldigt viktiga och något man som förälder verkligen måste ha för att orka! Så jag hoppas att nattningen ikväll går mycket lättare.
Men iaf så kom han in och väckte oss vid 9-tiden i morse och var sitt gamla goda och glada jag :) Vi klev upp och åt frukost som varje morgon och sen var dagen i full gång ^^ Tvätten, disken och tja alla hushålls sysslor är färdiga för dagen förutom middagen och Theo leker med sina bilar och kollar på filmen "Bilar" och är för tillfället väldigt lugn :) Funderar på att gå ut om en stund, men det regnar och är så blött så vi får väl se om Theo tycker det är nå roligt. Han är inte mycket för att vara ute och speciellt inte när det regnar.
Annars idag händer det inte så mycket. Har försökt fått tag på några personer, men utan resultat så det får vi försöka med igen nån annan dag eller så.
Tips tack!
Theo i sin nya säng som han fick av mormor och morfar i födelsedagspresent
Måndag 2 Januari 2012
Nu är det kväll och Theo ska snart hoppa i säng. Han ska borsta tänderna först och byta till pyjamas, men sen så är det dags att sova för honom. Han sover ju inte middag längre så han är lite över trött just nu, men jag hoppas att han ska somna smärtfritt iaf ;)
Imorn är det tisdag och vi får se vad vi hittar på då. Funderar på att kolla om en tjej kan klippa håret på Theo då han börjar bli eller rättare sagt redan är väldigt långhårig ;) Så en klippning skulle inte sitta helt fel och hon sa att hon kunde nåndag så vi hoppas på att hon kan imorn :) Annars så händer det inte så mycket..
Nej nu börjar min son bli väldigt dryg så ska natta honom nu :)
Min sötnos ♥
Testar att mobilblogga med en bild på min ...
Testar att mobilblogga med en bild på min sötnos i mina glasögon en dag i november :-) <3
Välkomna!
Jag kommer fortfarande att skriva om mina två döttrar som båda dog i slutet av graviditeten och jag kommer blogga väldigt mycket om sorgen efter mina döttrar och allt som hör dom till. Men jag kommer också skriva mycket om glädjen och kärleken till min son Theo som finns hos oss och sprider lycka och kärlek varje dag ♥
Jag kommer också skriva en hel del om diabetes då det är något jag själv har, så jag tänkte skriva en hel del om vad diabetes är och om olika produkter som finns för att underlätta livet med diabetes. Sen så kommer jag även skriva en del om vardagliga saker :)
Min gamla blogg kommer inte att raderas då jag vill ha den kvar. Och är ni intresserade av att gå in och läsa det jag har skrivit där så kan ni gå in HÄR och göra det :)
Är det något ni underar över så är det bara att höra av er så ska jag försöka svara på det så bra jag kan och kom ihåg att ingen fråga är för dum!
Hoppas att ni kommer trivas här med mig!